nationaldemokrater

 

 

Det är beklagligt och häpnadsväckande att läsa  Abramssons artikel och hans teorier om det missnöje som finns runt ledarskapet i ND. Teorier om ”fiendens nya ansikte” och EU styrda krafter  som konspirera mot ledningen för er som missat detta.Här nämns den opposition som mycket riktigt funnits i både    England och Sverige samtidigt och där kritiken varit liknande och pågått samtidigt .

Men där Marc Abramsson går så pass långt som att misstänka att partikamrater och nationella kämpar skulle ha blivit köpta och bytt sida ,så tror jag svaret är betydligt enklare än så.Vi har följt konflikten i BNP ,men har inte den insyn som krävs för att kommentera detta fullt ut.Vi tycker givetvis detta som hänt är beklagligt och önskar all framgång  för BNP och den kamp som engelsmän för på samma sätt som här i Sverige.

Abramsson uppmanar i slutet  av artikeln att sluta upp bakom och skydda ledarskapet till varje pris och det är nog här det man kan ha olika synsätt. Vi oppositionella nationaldemokrater tror nämligen att man skall visst skall följa ledarskapet,men inte villkorslöst och att det även kan vara en plikt att säga ifrån om något är fel.Förhoppningsvis är ledarskapet sådant att det lyssnar på kritik och synpunkter ,men så är kanske  inte alltid fallet.Dessutom så kan innebörden i ordvalet ”ditt valda ledarskap” bli något ifrågasatt om allt inte gått rätt till i den demokratiska processen.

Den förklaring som ligger närmast till hands är tyvärr att Abramsson har utvecklat en liknade ledarskapsstil som den i BNP och som skapar många konflikter  och missnöjda människor som slutar.Vi vill ogärna här kommentera hur det förhåller sig med konflikten i BNP på alla plan,då vi önskar att det goda samarbetet fortsätter  mellan olika länder och vi vill undvika att spä på en ogynnsam utveckling

Vi kan endast konstatera att BNP efter en stark utveckling gått nedåt ,att Nick Griffin är en lysande politiker precis som Marc Abramsson ,men det tycks onekligen finnas mera att önska i hanteringen av   missnöjda medarbetare.Kan det finnas en annan väg än en hårdför linje?Vi tror att det gör det, åtminstone i Sverige med hänsyn till svensk kultur.

Om det visar sig att oppositionen mot BNP skulle vara styrd från statligt eller överstatligt håll så må detta vara ett tråkigt faktum. Men det skulle ändå inte vara skäl nog till att misstänka att så skulle vara fallet här i Sverige.

Abramsson nämner att han blev förvånad över den kritik som riktades emot honom efter valet 2010.    Verkligheten är den att valet 2010 inte var särskilt bra och att man med nöd och näppe klarade att behålla de mandat man redan hade . Här duger det inte att skylla på SD .Ett valår är viktigt för att knyta till sig nya människor  och mycket annat  och här kunde mycket gjorts bättre. ,vilket många kände och då handlar det inte endast om resultatet.

När det gäller  tidningsprojektet så drogs det i hamn främst av tidningsredaktionen som producerat tidningen och ett stort antal engagerade i och utanför partiet  som värvat prenumeranter och spridit varumärket på alla tänkbara vis.

Även om Abramsson varit chef för verksamheten så är det inte på sin plats att själv ensam ta åt sig äran av framgångarna Det är faktiskt ett lagarbete och ett bredare engagemang och uppoffring för saken i stort som möjliggjort de resultat som ND ändå lyckats prestera.Det faller sig på sin rimlighet att de som offrat mycket tid och engagemang för att presstödet skulle uppnås också har vissa krav och förväntningar på vad som det senare skall användas till.

Det bästa vore om Marc Abramsson kunde acceptera att det finns kritik mot honom utan att han måste bortförklara eller  eliminera den på olika sätt.

En bra ledare måste kunna ha sina kritiker på spelplanen och ändå kunna göra sitt jobb och en konstruktiv opposition runt partiet skulle till och med kunna sätta press och därmed höja kvaliteten på arbetet

Då han nu alltjämt sitter som chef för en organisation har han ju alla möjligheter i världen att agera och bygga efter sina egna idéer.

Vi oppositionella nationaldemokrater uppmanar dig därför att lägga bortförklaringarna åt sidan och låta fokus hamna på just arbetet framledes.

Som svar till Abramssons uppmaning att slå vakt om ledarskapet uppmanar vi istället.

Stöd ledarskapet för all del,men inte till vilket pris som helst. Om ledarskapet är dåligt,ställ det mot väggen och i värsta fall byt ut det.

Vägen till framgång kan endast  genom skickliga ledare som har stöd inom den oppositionella delen av folket och som kan tillgodogöra sig många krafter  och synpunkter.

 

Nationaldemokratiska Oppositionen

 

 

I en skrivelse skickat till och upplagt på British National Party’s hemsida går Marc Abramsson till attack på den opposition som tills nyligen fanns inom Nationaldemokraterna .

  Så här skriver Abramsson:  ” In the late 1990s and early 2000s, perhaps the biggest challenge for us was the neo-Nazi movement. Don’t get me wrong: there were a lot of misguided youths, skinheads and good people that looked for change in the society, but their organization did harm our efforts quite a lot. Parades with “Nazi” uniforms could always be used by the establishment press against us as well.”

-Detta är ganska revolutionerande att säga för någon som själv var stark anhängare av uniformsmodellen på den tiden.  Även om jag själv inte kom med i partiet förrän 2003 så har jag förstått att Abramsson själv förespråkade den blåa skjortan tillsammans med brunbeiga Khakibyxor och med en viss bredd på skärpet. Eller har jag fel?

Abramsson  tar på ett förtjänstfullt sätt upp de framgångar partiet hade med bl.a att bygga upp och lansera en veckotidning med statligt presstöd. Detta mest för att i nästa stycke kunna måla upp en bild av hur han som den som lyckats med denna bedrift blir utsatt för en smutskastningskampanj, ett ”rygghuggande” och förtal.

” To my total surprise, the exact opposite happened. After all this success, a huge campaign against the party leadership began. Party members all over the country were telephoned by people who sounded friendly and trustworthy. But soon the calls only mentioned how bad the party leadership was, combined with “sweet talk” directed to the members.”

Här förklarar Abramsson hur  folk över hela landet blir uppringda av ”folk” och där ”folk” först har varit trevliga och trovärdiga i tonen, för att sedan övergå i rent förtal mot partiledningen där dessa ”folk” har använt sig av ”sweet talk” för att övertala människor att ledningen i ND var direkt dålig.

-Jag misstänker att Abramsson räknar in mig i benämningen ”folk” och anser mig vara en del av den förtalskampanj han ser sig själv som utsatt för.  Jag skall viligt erkänna att jag under lång tid samtalat med människor både i och utanför partiet. Det som är gemensamt för de jag samtalat med är att de antingen är eller tidigare har varit medlemmar i partiet. Och att de inte är nöjda med Abramssons ledarstil.  Abramsson skriver  ” To my total surprise”, alltså att han inte har haft en aning om att folk varit missnöjda med honom under ganska lång tid.  Detta ger mej en stärkt känsla av att oppositionen haft rätt hela tiden i sin ståndpunkt att Abramsson inte lyssnar till sina medlemmar och att han har en stor avsaknad av förståelse till hur han uppfattas av andra. För vilken ledare kan påstå att han, eller hon, är ”totalt överraskad” av den kritik som framförts mot honom under så lång tid?  Har Abramsson inte sett hur partiet konstant tappat medlemmar, eller hört, om så ryktesvägen, att flertalet av medlemmarna som hoppat av gjort det p.g.a Abramsson själv? Kan Abramsson med handen på hjärtat påstå att undertecknad inte under många och långa samtal påtalat problematiska saker både vad gäller det rent organisatoriska, men även privata?

Nej Abramsson!  Att du spelar förvånad funkar inte.

Abramsson skriver vidare :

” The fractionating telephone calls expanded to an election-campaign-like scale, and fraction meetings started to appear, meetings where we, of course, weren’t invited to defend ourselves. “

-Här vill Abramsson få det till något konstigt att en opposition samlas och håller samtal om hur man skall gå till väga för att komma till rätta med de problem som så uppenbart finns i Nationaldemokraterna.  Ja visst!  Abramsson här ju här helt rätt i att samtal fördes om att komma fram med en motkandidat till ordförandeposten. Vad Abramsson inte  verkar ha förmågan att förstå är hur någon i över huvud taget kan komma på idén att kritisera hans ordförandeskap, och dessutom ha den fräckheten att motkandidera. I Abramssons värld är det ju inte honom det är fel på, utan alla andra.

Abramssons ord : ” All this fighting and backstabbing slowed down our progress significantly and made a lot of good people quit since they often were kind and naïve and therefore easy to trick into these lies. “

-Detta beskriver det jag tog upp I föregående stycke.  Abramsson talar om knivhugg I ryggen, medans sanningen är den att oppositionen aldrig försökt hemlighålla det som sagts under oppositionens möten. Om detta kan både Vavra Suk och Åke Blomdahl vittna.  Abramsson beskriver människor som lämnat partiet som ”goda men naiva”.  Detta måste betyda att hundratals personer har lurats av oppositionen att tycka illa om Abramssons ledarstil?  Återigen kommer Abramssons syn på människors egna intellektuella (o)förmåga fram.   Jag poängterar, igen, att oppositionen bildades p.g.a Abramssons bristande ledarstil, inte tack vare att det satt illviliga lögnare som konspirerade mot honom.

Appropå konspirationsteorier. Abramsson avslutar sin text så här : ” All the strange behavior of people quitting our organization, and all these well-funded telephone campaigns and websites, can only be one thing: the new face of the enemy. 

Nothing has ever harmed our movements more than this; nothing has slowed us down more than this. Can this be an EU-level decision that the nationalistic movement should be destroyed in the same way as the far-left organizations in the 70s? Some good advice: protect your elected party leadership. Without it, you won’t be able to win any struggle.”

-Här svänger Abramssons påståenden från att vara ….lite konstiga, till direkt avsaknad av verklighet. Här har Abramsson gjort en riktig rymdresa till Mars.

-Från att ha blivit handplockad av Abramsson till vice ordförande posten 2006 (ja så går det i praktiken till i ND)  har jag alltså gått och blivit ”fiendens ansikte”.  Jag vet inte vad som fått Abramsson att ställa sig frågan om inte jag, och hundratals avhoppade partimedlemmar, inte egentligen är en del av att EU-beslut om att krossa den Nationalistiska rörelsen?!

Nej! Är det någon som innehar ett ”strange” beteende är det nog Abramsson själv. För hur kan man annars ens komma fram till tanken om att någon som under 8 års tid arbetat sida vid sida med sig själv, under 5 år suttit i ett kommunfullmäktige och drivit Nationaldemokratisk politik, varit med om att värva prenumeranter till Nationell Idag, fått sitt barn och sig själv misshandlat bara för att man försvarade Nationaldemokraternas politik ensam inför ett 50-tal aktivister från Revolutionära Fronten, röstade NEJ till EU och EMU samt nästan in absurdum

försvarat Abramsson inför människor som enligt mej kommit med felaktig kritik mot honom?!

Vad får Abramsson att tro att EU skulle rikta blickarna mot ett parti inte större än en hand full personer och genom infiltrering förgöra det?

 

Abramsson är enligt min slutsatts desperat, desperat på så sätt att han nu tvingas utmåla före detta partikamrater som ”rörelsens fiende” inför internationella kontakter och på så sätt försöka vinna sympatier där, nu när sympatierna är som bortblåsta på hemmaplan.

 

Daniel Spansk. Trogen den nationalistiska tanken och definitivt motståndare till EU!

Nationaldemokraternas ordförande har gått ut på BNPs hemsida med en artikel som söker att förklara varför ett större missnöje och opposition har uppstått såväl i Storbritannien som i Sverige mot respektive nationaldemokratiskt ledarskap.
I artikeln som är på engelska kan man läsa om  en teori som enligt Abramsson riktar sig mot en EU-styrd och överstatlig maktkonspiration som arbetar mot ledarskapet genom infiltration.
Opositionen kommer att kommentera detta ,men publicerar först orginalartikeln på engelska.

Rubriken lyder  The new face of the enemy

Marc Abramsson, leader of the National Democrats party in Sweden, tells a familiar story about how he and his party have come under fierce attack from all sides in recent years.

By Marc Abramsson – Dear comrades! I have been in the struggle since 1994, fighting for the Swedish people’s right as the indigenous people of our land. I have organized hundreds of rallies, leafleting campaigns, demonstrations and meetings during the years.

I have tried different strategies to forward our struggle. We first tried to build a very large activist movement with huge demonstrations, and during 2004 we had 1,000 registered activists and at least one large demonstration each month. Unfortunately, we couldn’t finance the organization or all the work it took to organize, and we couldn’t pay our full-time employees.

We created an organization aimed at a parliamentarian struggle with a successful family concept. This gave us elected officials, but we realized that it was impossible to challenge the neo-conservative Swedish Democrats in the short term without money and with much less political legitimacy, something the establishment media more than willingly provided them with.

In the late 1990s and early 2000s, perhaps the biggest challenge for us was the neo-Nazi movement. Don’t get me wrong: there were a lot of misguided youths, skinheads and good people that looked for change in the society, but their organization did harm our efforts quite a lot. Parades with “Nazi” uniforms could always be used by the establishment press against us as well.

During 2010 our party made some significant progress in several new fields. We succeeded with a three-year-long project that almost everyone told us was impossible: to establish a weekly newspaper with 2,000 subscribers, but we did so.

In Sweden a weekly newspaper receives £188,000 yearly in state finance support. Those that thought it was impossible told us that we would never receive any money, but, in April 2010, we did.

And even through all the time spent for almost three years making the newspaper, we still managed to keep all our councillor seats in competition with the Swedish Democrats in September 2010. We also managed to get two elected judges for the first time in modern Swedish history: two public judges appointed by nationalists.

Now, you might think that with all this progress in a situation where most of the nationalistic movement disappeared due to the nationalist, anti-Islam, pro-Zionist achievements of the Swedish Democrats, we would be in a strong position.

To my total surprise, the exact opposite happened. After all this success, a huge campaign against the party leadership began. Party members all over the country were telephoned by people who sounded friendly and trustworthy. But soon the calls only mentioned how bad the party leadership was, combined with “sweet talk” directed to the members.

At the same time, a lot of websites emerged pretending to be nationalistic but then concentrating on black propaganda and smear campaigns against me. The fractionating telephone calls expanded to an election-campaign-like scale, and fraction meetings started to appear, meetings where we, of course, weren’t invited to defend ourselves.

All this fighting and backstabbing slowed down our progress significantly and made a lot of good people quit since they often were kind and naïve and therefore easy to trick into these lies.

When I saw the consequences of this fifth-column fraction work, and when I realized that it all started at the same time in both Sweden and Britain and that the “criticism” was exactly the same, I got curious.

I got accused of trying to control everything in detail, that I had too many different responsibilities, and that I made a lot of people quit our organization during the years.

I realized that this was not just untrue but that it was also the same sort of criticism used against other nationalistic party leaderships. I thought it was especially interesting since I had no time to control the organization in detail, as all the people who ever worked with me knew that I always tried to give them large responsibilities since there are so few people who take responsibility for the struggle.

If you, like me, wonder why the neo-Nazi movement suddenly disappeared (in Sweden it took less than three years, and hundreds of neo-Nazis and their organizations just vanished) and why the civic nationalists suddenly got incredibly friendly treatment in the media – and why the true nationalistic party leaderships suddenly got more blame than the real opponents in the government destroying our lands – the only conclusion that I can come up with is that this new undermining of those in charge is what makes our organizations uncontrollable and weak.

All the strange behavior of people quitting our organization, and all these well-funded telephone campaigns and websites, can only be one thing: the new face of the enemy.

Nothing has ever harmed our movements more than this; nothing has slowed us down more than this. Can this be an EU-level decision that the nationalistic movement should be destroyed in the same way as the far-left organizations in the 70s? Some good advice: protect your elected party leadership. Without it, you won’t be able to win any struggle.

---

Avståndstagande!
 
Vi inom den ND opposition som står bakom denna blogg och som delvis lämnat ND vill härmed klargöra att den artikel som kom upp sent i går kväll (torsdagen den 5 augusti -11) är något som vi ej ställer oss bakom. Vi har tagit bort den!
 
Anledningen till att den aktuella artikeln publicerades är att en oppositionell nd-medlem med tillgång till bloggen på eget initiativ lagt upp artikeln. Den borde möjligtvis ha kommit i kommentarsfältet om ens där. Vi vill värna om en, om möjligt, hög nivå på debatten.
 
Det har tidigare nämnts att det förekommer fulspel från nd-ledningens och främst Marcs sida. Då är det kanske mänskligt att i frustation vilja svara med samma mynt.

 

Under en längre tid har en opposition funnits inom Nationaldemokraterna. Förutom undertecknade har också ND:s partisekreterare Vavra Suk och partistyrelseledamoten Åke Blomdahl deltagit i diskussioner om hur partiordföranden och partiorganisatören Marc Abrahamssons envälde ska kunna ersättas av en bredare ledning. Det har förekommit direkta förhandlingar med Abramsson utan resultat. Vi har varit öppna, ärliga och konstruktiva. Vi har mötts av fördömanden och förtal. Vi har också mötts av mygel och stadgebrott som Abramsson använt för att kunna stoppa oss.

 

Förutom denna oppositionsgrupp finns det ytterligare medlemmar som redan lämnat eller ämnar göra det. Sanna Hill har meddelat att hon avsagt sig alla uppdrag i partiet.

Abramsson har använt metoden att försöka smutskasta oss med olika diagnoser eller förtal inför andra partikamrater. Det är ett stadgebrott att göra så.

För att ytterligare försöka smutskasta oss har han även påstått att vi går utomståendes ärenden och att vi önskar skada eller förgöra ND.

Sanningen är precis tvärtom!  Vår ambition har hela tiden varit att rädda ND. Program, stadgar och politik har vi ingenting emot och vi avser att fortsätta verka som sanna nationaldemokrater för vårt folk och land.

 

Opposition tog form genom att flera kritiska kamrater flätades samman på grund av rörelsens stagnation och tillbakagång. ND var en gång en riksorganisation men under Abramssons numera enväldiga ledning har organisationen minskat till en pappersorganisation utan någon aktivism att tala om. Genom åren har många kompetenta, dugliga och intelligenta människor vuxit fram i ND och efter en tid konsekvent och på olika sätt reducerats och degraderats av Abramsson som sett dessa som ett hot mot hans kontrollbehov och totala maktutövning.

 

Det har, trots många försök från flera håll, varit helt omöjligt att få Abramsson att ta till sig minsta substans av konkret kritik mot hans arbetsmetoder och hans illa dolda människoförakt. Medlemmar har förbrukats på löpande band, en del har knäckts moraliskt och tyvärr passiviserats medan andra börjat med någon ny form av nationell verksamhet.

 

Anledningen till att vi nu lämnar är det faktum att stadgarna satts åt sidan på stockholmsdistriktets årsmöte genom en kupp inför partiets riksårsmöte. Trots mångas begäran om att detta möte borde ogiltigförklaras och göras om har ingenting skett. Kallelsetiden är nu ute och riksårsmötet kommer att hållas på en grund som är uppenbart odemokratisk och stadgevidrig. Stockholmsdistriktet har inte existerat i praktiken och har endast används för att Abramsson skulle kunna tillskansa sig en majoritet av ombud inför partiets riksårsmöte.

 

På det senast genomförda Stockholmsdistriktets årsmöte genomförde alltså Abramsson denna kupp med hjälp av mygel, då flera medlemmar ej blev kallade. En av dem var distriktets nu avgående ordförande. På detta stadgevidriga möte kunde Marc i egenskap av, inte bara partiordförande och partiorganisatör, utan också som enväldig föredragande valberedning, utse tre röstberättigade delegater till Riksårsmötet.

 

Detta bekräftade han även i ett samtal till en partikamrat, "distriktsårsmötet gick jättebra, jag har nu säkrat upp mina delegater inför Riksårsmötet", var Abramssons ord. Detta i god vetskap om att han för första gången sedan han tillträdde som ordförande har en motkandidat till ordförandeposten. Enligt partiets stadgar skall en valberedning presentera nomineringar i samband med kallelse till årsmöte två veckor innan. Så skedde inte heller. Stadgarna är alltså bara ett spel, en teaterkuliss, som Abramsson laborerar med fritt efter eget behag. Vi har försökt att vända Nationaldemokraternas nedåtgående trend, men misslyckats på grund av en destruktiv partidiktatur. Partiet är precis lagom litet för att Abramsson ska kunna behålla makten genom att kontrollera all väsentlig partverksamhet. Partiet har inte varit en riksorganisation de senaste åren. Den folkrörelse som vi en gång föresatte oss att bygga lyser med sin tydliga frånvaro. Kvar blir nu Abramsson med en liten lojal klick betalda assistenter.

 

Nationaldemokraternas värsta fiende är Abramsson själv.

Vi undertecknare av denna utträdesdeklaration förklarar oss fortsätta vara nationaldemokrater enligt de stadgar och det program ND har.  Om Abramssons despotiska envälde upphör och partidemokratin därmed återupprättas är vi beredda att åter söka medlemskap i Nationaldemokraterna.

 

Undertecknade nedan är inte de enda som nu lämnat, eller ämnar göra det, men flertalet av dessa föredrar av olika skäl att inte framträda här.

 

Daniel Spansk, 37 år, lastbilschaufför, medlem i nd sedan 2002, vice partiordförande och ledamot i Nykvarns kommunfullmäktige

 

Heinz Burgmeister, 72 år, pensionär, medlem i nd sedan 2005, ledamot i partistyrelsen ,seniorordförande och ansvarig

utgivare av veckotidningen Nationell Idag (ställer sig bakom detta uttalande och ämnar tills vidare kvarstå som

medlem men avsäger sig alla partiuppdrag.

 

Tomas Andersson, 41 år, elektriker, medlem i nd sedan 2006, ledamot i partistyrelsen

 

Jörgen Kromann, 63 år, pensionerad hamnarbetare, medlem i nd sedan 2002, skribent och debattör

 

Rasmus Gårdebrink, som har varit med i ND sedan 2006, valde att lämna i början av 2011. Han ansåg att ledarskapet hämmade partiets utvecklingen. I stället startade han nätverket Svensk Opposition, med bland annat andra NDare, för att hålla igång verksamheten. Påpekas bör att han har varit öppen för att eventuellt komma tillbaka om ledarskapet skulle förändras.

 

I övrigt kan här nämnas att  partimedlemmen och skribenten för Nationell Idag, Jussi Väli-Tainio, ämnar framföra en omfattande kritik gällande Abramssons metoder på kommande riksårsmöte.